Muihin harjoituksiin

Kustaa II Aadolfin puhe 19.5.1630

Och effter gemenligit skee pläger, att kruken bärs så länge till watns att hon på sidstone sönder går; så warder och mig på sidstone gångandes, att effter som jag nu vti så många occasioner och fahrligheter för Sweriges rikes wälferd hafwer most vttgiuta och låta mitt blod: dock allt her till genom Gudz nådige beschydd till lifwet inthet skadd, och på sidstonne dett låta motte; dy will jag för min afrehsa och nu denne gången hafwa eder samptligen här när- och frånwarendes Sweriges vndersåter och ständer, Gudh den alldrahögsta till siäl, lijf och all welferd allernådigst befahlett; önschandes att wij effter dette vssle och mödesamme lefwernet effter Gudz behag måge finnas och möta hwarannan i dett himmelscha och oförgengeliga hoos Gudh oss beredda lifwet och glädien. I synderheet will jag Eder af Rikzens Rådh den alzwoldige Gudh hafwa befahlat: önskandes af allt hierta att hoos eder aldrig må tryta goda rådh, så att I edert kall och Rådz embete motte förestå, att Gudz ähra och hans helga ord och lähra oförfalschat här må wara och blifwa i wårt federnessland hoos oss och wåre effterkommande, seden att fredh och enighet må grönska och florera och all owillia, oenighet och vpror må bortto blifwa och förtages, och att aldrig hoos eder måge gode råd fehlas till fädernesslandzens säkerheet, tryggheet och fredh; så och på sidstonne at alldrig af eder effterkommende måge fehlas, vtan tillwexa sådane perssoner som riket och regementet kan wara till styrkia, rättrådigheet och assistence, dett jag af allt mitt hierta will eder hafwa önskatt vthi denna min valediction.

I lika motto will jag eder af Ridderskapet Gudh den aldrahögsta hafwa innerligen befahlat, önschandes att I vti edert manlige och ridderlige vpsåth wele continuera, så att I och edre efterkommende måge härförbringa de gamble wåre förfäders Götha och berömliga widt vtspridda odödeliga nampn öfwer heela werlden, som nu en lång tijdh hafwer warit borttglömdt, ja nestan af fremmande förachteligitt, igen motte vpkomma och sigh erfrischa, så frampt dhe så her effter som dhe vthi min wahrende regementz tijdh sigh hafwa manligen förhollidt och oförtrutne haft ospart lif och blodh, der medh I hafue låtidt påskina eder wara af dhe framfahrne Göters ätt och efterkommande, som hafua vnderlagdt sigh nästan hele werlden, och många konungariken sig vnderkufwat och många hundrade åhr regerat, ännu ytterligere för federnesslandet vthi krig welen bruka låta, dermed förwerfwandes ett odödeligit nampn, af konungar och regenter respecteras, jaa och med godz och gårder beneficeras, så att dhe dehres adelige ståndh med reputas måge vttföra; dett wi dem hermed wele hafwa önskat och valedicerat.

Eder af det Andelige ståndett, will jagh hermed och valedicera och förmantt hafwa, att I beflite eder om eenighett såssom och förmana och tillholla edre åhörare, hwilkas hierta I hafwa vthi edert wåldh, till att wrida och wrängia dett, hwart eder löster, att dhe äre dehres öfwerhet trogne och rättrådige och vttgöra dehres plicht med hörsamhet och godho, styrkiandes dhem till eenighet och samdrechtighet, och att dhe icke låthe sigh förföhra af een hoop onda menniskior. Och skole I icke allenast förmahna och tillholla dhem der till, vthan I skole och sielfwe föregå dem med ostraffelig och oförargeligh exempel, så att dhe icke allenast af eder lärdom och förmaning, vthan af edert lefwerne, för holle sigh skickelige och rolige, och i synderhet skole I för all tingh wachta eder för högferd, så att der vthaf icke förorsakes någet obestånd i riket, och i allo motto beflijta eder om all gudelighet, och wachta eder för partij: och alle tidh så förestå eder åhörare hwilkes hierta I hafwe vthi edert wåld och dem kunna regera, både till godt och ondt, att de sig wälwill[igen] och roligen förholle, och vttgifwe till Cronon och dheres hossbönder, hwad dhe helst plichtige äro. Dett jag eder af hiertadt vill hafwa önskatt.

Eder af Borgerskapet will jag och hafwa önskatt, att edre små kåter måge blifwa stoore stenhus, eder små båter stora skep och fahrkoster, och att olian i eder kruker alldrigh må tryta och fehlas, och det till en valediction.

Den gemene man och Allmogen will jagh och hafwa önskatt, att dheres engiar måge grönskas, dehres åkrar bära hundradefaltt, så att dheres ladhur blifwe fulla, och att dhe i all ömnoghet måge tilltaga och wexa, till att medh glädie och vthan suckan kunna vttgöra dheres plicht och rettigheter.
Och i en summa will jagh eder samptligen och hwvar i synderhet hafwa Gudh den allzmechtige till själ och lijf allernådigst och gunsteligen hafwa befahlatt.

 

Teksti on ote kuningas Kustaa II Aadolfin jäähyväispuheesta säädyille 19. toukokuuta 1630, julkaistu teoksessa Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll 1627 - 32, 2:a upplagan. Stockholm 1904.

Kommentit tekstiin

Muihin harjoituksiin

Sanastoon

Etusivulle