Muihin harjoituksiin

Pehr Kalmin kirjeet 

I

Högwördige Herr Professor,

min synnerl. Gynnare.

 I dag öfwersänder iag med posten härifrån min ansökning til Consistorium i Åbo, at få komma på förslaget til den nu nyss inrättade oeconomiæ profession derstädes; det är alt derföre min ödmiuka anhållan, det Herr Pro­fessoren täktes vara af den synnerl. ynnest, och utlägga sig så för mig, at iag vid förslagets upsättjande ej blifver förbi gången, utan kommer derpå.

Jag har den förmån, att på vist sätt få räkna Herr Professoren för; min första informator in botanicis, ty iag bivistade det privata collegium Herr Professoren höll 1736 om våren (om iag annars mins rätt) i desse saker, fast iag ej fick tilfälle at gå ut med herbatim; dessutom är Herr Professoren en min enda landsman af alla herrar professorer i Åbo; än mera tör iag på vist sätt få räkna mig i någon skyldskap med Herr Professorn, fast det går något långt; men så är släktskapen då nära uti bägges studier, som hafva naturen för sit ögnamål. Jag skulle derföre med fog beskylla mig fara vilse, om iag skulle misströsta, at uti Herr Professorn wid detta tilfälle finna en den kraftigaste och säkraste gynnare och befordrare.

Om iag törs, så bode iag än att Herr Professoren täcktes vara af den synnerl. ynnest och så snart förslaget blifver upsatt, lämna mig med få ord del deraf, hvilka blifvit satta derpå, om iag fått rum der med eller ei, hurulunda iag blifvit nämnd, med mera; detta utbeder iag mig strax kunna få, så snart förslaget blifver opsatt; ty derefter wil iag rätta mina planer och anläggningar: gås jag förbi på förslaget, så måge herrar professorer om ingen ting vara så försäkrade, som at iag klagar och det med kraft; och tör ifwern drifva mig, at gå med klago­målet så långt, at de gerna skolat sedt det de satt mig på förslaget. Iag torde få dem at drifva saken för mig, som de aldraminst kunna tro, men iag hyser högre och bättre tankar om herrar professorer, än de skulle vara så förgätna af sit samvete, och göra en så uppenbar och hvarjom i ögonen lysande orätt.

Jag vet ei särdeles nytt: Linnæi Flora Zeylonica blir snart färdig trykt. I Vettenskaps acad. är beslutit, att leda­möternes tal ei får stiga öfver numerum centenarium. Riks­dagen tro en del räcka til Michaëlis.

Skulle Herr Professoren behaga fägna mig med sin skrifvelse, så dirigeras brefvet på Upsala, hvarthän iag tilkommande vecka reser.

I fast försäkran om Herr Professorens synnerl. yn­nest för mig, framhärdar iag beständigt

högvördige Herr Professorens,

ödmiukaste tienare

Pehr Kalm.

Stockholm d. 12 Junii 1747.

 

II

Högwördigste Herr Doctor, Erkie-Biskop och

Procanceller.

Den höga ynnest, hvarmed jag af högwördigste Herr Erkie-Biskopen warit omfattad, skall [jag] till sidsta ande­dräkten med diup wördnad veta erkiänna, lät continua­tion deraf stedse utgiöra min tröst, och neka eij en trogen och tillgifwen tienare, at äfwen nu få nyttja den protection hwaraf [jag] förr haft så stora prof, och ensamt till mitt lifs sluth, kunde giöra mig tillfredstäld.

Min iråkade swåra siuklighet har wållat det jag för högwördigste Herr Erkie-Biskopens ömma grace och ihug­komst ej kunnat aflägga min ödmiukaste tacksejelse: dess continuation minskar beklageligen mina krafter, hwarföre, till at rädda min olyckeliga hustru och barn, jag fallit på den tankan at söka stendig tjänstfrihet, eller afskied med bibehållande af lön och alla förmåner samt i likhet med flere lärde, och nu nyligen cancellierådet och professoren Lagerbring, lika fult utom förslag kunna få den till successor, som gienom någon betydeligare summa räd­dade mig från iråkad giäld och wore wuxen till sysslans behörige bestridande.

Hans excelence Cancellerens herr grefven Cheffers nåd dependerar denna af mig sökte bärgning ensamt af och har jag idag gienom bref äfwen till honom vågat taga min tillflyckt, samt proponeradt licentiaten och adjuncten Kreander, såsom den för sin skickelighet och gifna för­bindelser till mig, ensamt upfyller min önskan. Mitt hopp winnes om jag äfwen nu af högwördigste Herr Erkie-­Biskopen protegeras. Skrif derföre nådigt till hans exce­lence, arbeta till min förmån och förmå herr kongl. expe­tions secreteraren Fredenheim, hwilken min kiära måg, major Lode, i dag upwaktar, at wara wärksam, så måste saken lyckas. Min omsorg för den härwarande kongl. academiæ trägården, min depense wid Sipsalo, hwilket mitt wid 1760 års riksdag utan ersättning fråntogs, min nijt om min wetenskap samt snart 40 års tienst, äro ju talande: får jag veta det min underdåniga böön bifalles, skall min inlaga straxt öfverskickas: tiden är i alt ange­lägen, låt derföre höggunstigt, en till grafwen lutande trogen wän och tienares åliggande wäcka medlidande samt understöd det samma kraftigt, så är jag soulagerad: i afwacktan hwaraf jag har den äran i döden framhärda

högwördigste Herr Doctorens, Erkie-Biskopens och Procancellariens allerödmiukaste tienare

Pehr Kalm.

 

Åbo d. 5 Nov. 1779.

 

 

 

Lähde: Pehr Kalms brev till C. F. Mennander, utg. Otto E. A. Hjelt och Alb. Hästesko. Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland 114. Helsingfors 1914, s. 1 - 2, 344 - 345

 

 

Kommentit tekstiin

Muihin harjoituksiin

Sanastoon

Etusivulle