Muihin harjoituksiin

 

Boëtius Mureniuksen rovastintarkastuspöytäkirja vuodelta 1643 (ote)

 

Anno 1643 blef funnit och betygat på häradzting at Sigfrid Michelsen har belägrat Malin Erlandsdotter och efter han inthet wille på tinget lofua ekta henne, blef han slagin i handklöffuar och fördes ther ifrå til Castelholm, ther lades han i tornet, uthi huilket han motte sittia til thes han lofuade sig willia henne ekta, thetta länsmannen Hans Pålak, Berthil i Svartingzmala och flera andra bekende. Andre dagen fölgde Berthil och Erik Person i Suarsmala honom til Finströms kyrkia, tijt och hon kom och wigdes båda tillhopa med frijuilligt ja och samtycke. Men liten tijd efter wixlen woro the tilhopa såsom joonlagh, men thet stogh eij länge på förän så stoor osemia kom at han inthet wille lida henne i sängh och säthe med sigh. Huilken osemia ganska ofta pastor och praepositus och flera andra hafua låtit sig bruka til at förlijka, men sådana förlijkningar hafua ingen tijd ståt förän nu i thenna winter hafuer han lidit henne i säng med sigh bekenner hon. Och efter hennes man är arffallin at besittia Otteböle hemman som the äre på och för några åhr haar intagit en b:d Thommos Olson at häfda och i godt bruuk hålla och suara för alla vtlagor, ty beskyllar hon them at the äre orsaak til al affuoghet och haat som i theras ektenskap är, i meningh at klängia och draga hemmanet ifrå them och vnder sigh. En deel af besuären äro thessa:

1. At Thommos inthet will lida henne i gårdzens arbete vtan han så wel som hans hustru och suärmoder bedit hene ofta packa sigh tädan seijandes: Här har tu inthet annat bestella än går och gnider tig på mannen. Suärmodren säger hon ofta hafua gifuit henne thet rådet at hon skulle taga af sigh hatt och hufuudkläde, fläta op håret och draga sin koos, sedan skulle hon wel få then besta tienst hon wille sig önska. Til thessa beskylningar neka the och bedia henne beuijsa.

2. At Thomos har en gång i thenna winter spänt och nupit henne när hon gångh sat i sitt arbete och stickade, ther til han och nekar.

3. At the stengia ofta både farstugu och stugu döör för henne och seija när hon klappar: du nåår full stå vthe. En gång skulle Thomos hustru för halfander wecka sedan, när hon stogh vthan dören och pottade up knäppelen, ståt åter in för och satt igen och när hon något fijk dören op, tå slagit henne på henderna med rijs. Och en annan gångh säger sigh hafua om ottan alt för länge ståt i kölden när hon gijk ifro sin man i bodan och wille ingå til arbetes. Thomos och hans suära neka til alt nu som förr. Hustrun kunde eij comparera, förty hon är hafuandes och går i wäntande dagar. At the stengia dörarne säja the skee för thet the är lösa och rinna op.

4. At i förledin sommar skulle Tomos hoos Axel i Marcusböle, ther han tiente om sommaren medan hennes man war i Suerige öfuer wintren in til midsommaren, släpat henne kringom golfuet i stugun, wiliandes afkläda henne en kiortell, then hon bekenner sigh hafua tagit i Tomos stugun vthan theras wettenskap, och förebär at Thomos har lofuat henne för somarsarbete i förra åhret en skinpels, huilken han inthet wille gifua ehuru ofta hon påkrafde. Samma kiortel afdrogh Thomos slitandes honom sönder ifrå, ofuan och alt neder igenom. Thommos suarar så: at hon har welat tiäna åhret vth, så skulle hon wel hafua fåt thet han lofuade. Kiortelen sade han sig höra til grannen Erik til nesta tingh.

5. At visitations dagen när the woro stemde til ran sakningz styrkte Thommos hustru hennes man at quittera henne seijandes: gaak nu åstad och skill henne ifrå tigh och lät henne draga ända til heluetis. Hustrun hade laga förfal. Hennes man nekar, och säger henne så säija: gaak och laga thet blir ändan på then trätan som har warit eder jmellan. Thomos med sin suära säija orden föllo så: lager at i hafua huar ann för ögon som annat folk eller skilies åt at i see aldrigh huarannan.

6. Gumman suäran beskyller thenna vng hustrun at hon heter inthet annat af henne än gammal diefuul och skorffnäsa. Hon åter säger at gumman kallar henne: stor skepet och stoor märan. Til sådana smäde ord kunde the föga neka vthan til skepsnampnet.

Gumman säger sig och wel frafua klagopuncter, men hon wil inthet omröra för skam skul.

Mannen lät förstå sig wilia hustrun eij rnehra låta wara afskild med umgenge och sengelagh, dok efter han har tagit Thomos i gården för huusbonde för sin suaga lägenhetz skul, til thes han skulle få see huart vth på boro, wille han och gerna thet bestogo thet en gångh är giordt. Thomos säger sigh heller wilia flytta än wara i sådant oläte och beskyllar vngh hustrun, thet hon vtfordrar betalningh strax hon råkar arbeta til gårdsens besta en dagh. Ther til hon suarar: huru skal iag kunna arbeta vthan betalning efter lag får i gården huarken vått eller tort vthan moste snugga födan huar iag kan. Frågades hui Thomas icke har henne i arbete och maatlagh: suarade han, ty hon vill inthet gå stadigt i arbete, vthan när hans hustru wijsar henne så wijsar hon honom igen.

Eftfer mannen inthet wil försuara sin hustru, vthan är huedersint och the andra föra itt trolle skik, och tuifuels vthan äro ektenskapsdieflar, på thet, thet goda hemmanet må under sigh krafsas, och lefua tilhopa i daglig haat, gudz förtörnelse och församblingen, til olidelig förargelse, ty suspenderades the ifrå sacramentet förwentandes af the werdzliga better skärskodelse, straff och skilsmessa emillan Thomos och Sigfridh och ett disponera om hemmanet at joonlaget kunde wara i sängh och sätthe tilhopa och emillan alla, parther en stadigh förlijkning warder oprättat. Thet wäl:t befal wille i besta motto laga.

 

Lähde: Boëtius Murenius, Acta Visitatoria 1637 - 1666, osa I. Suomen Kirkkohistoriallisen Seuran Toimituksia 6. Porvoo 1905.

 

Kommentit tekstiin

Muihin harjoituksiin

Sanastoon

Etusivulle