01.11.2012

Metodik kring pro gradu-uppsats

Forskningsmetoder

Nomotetiska vs idiografiska vetenskaper

  • Nomos betyder ’lag’. Målsättningen med de nomotetiska vetenskaperna är att hitta regelbundenheter i de observerade fenomenen. Det gäller med andra ord att upptäcka och definiera de gällande lagarna för samhället och mänskligt beteende. Denna typ av forskning söker efter allmänna förklaringar.
  • Idiograf betyder ’egenhändig underskrift’. Då är man inriktad på enskilda händelser och fenomen – på det säregna framför det allmänna. Forskningsinsatsen motiveras utifrån sökandet efter förståelse och insikt i inre samband framför förklaringar. (Befring 1994, 14.)
  • Skiljelinjen mellan nomotetiska och idiografiska angreppssätt brukar formuleras som motsättningar av typ:
  • Deduktiv kontra induktiv forskning. Det första refererar till det som vi brukar kalla för hypotetisk-deduktiv forskning. Utgångspunkten är en teori, ur vilken man härleder hypoteser som sedan styr forskningsprocessen. Vid induktiv forskning är det däremot observationer och analyser av fenomen som leder fram till hypoteser och eventuellt nya teorier. (Befring 1994, 14.)
  • Extensiv kontra intensiv forskning. I det första fallet har vi få data om många fenomen och personer, medan vi i det andra fallet går tillväga på ett mer grundligt sätt inom ett mindre område som exempelvis vid fallstudier. (Befring 1994, 14.)
  • Kvantitativ kontra kvalitativ forskning. Kvantitativt inriktade forskare samlar in fakta och studerar relationer mellan olika uppsättningar av fakta. De mäter och använder vetenskapliga tekniker som kan ge kvantifierbara och om möjligt även generaliserbara slutsatser. (Bell 2000, 13.) Forskare som anammar ett kvalitativt perspektiv är mer intresserade av att ta reda på hur människor upplever sin värld. Deras mål är snarare insikt än statistisk analys. De tvivlar på existensen av ”sociala fakta” och ifrågasätter användningen av en ”vetenskaplig” inställning när man har med människor att göra. (Bell, 2000, 13.)

Några metodiska angreppssätt

Aktionsforskning

Aktionsforskning är egentligen inte någon forskningsmetod utan snarare ett sätt att angripa ett problem. Det är typiskt för aktionsforskning att handling och forskning är samtidiga. Det är fråga om forskning på platsen i syfte att bearbeta ett konkret problem som finns i en här-och-nu-situation. I utbildningssammanhang används ofta detta angreppssätt. Då är läraren ofta forskare. I aktionsforskningen kan man utnyttja olika slags datainsamlingsmetoder, t.ex. enkäter, dagböcker, intervjuer och fallstudier. Ytterligare information t.ex. Bell 2000, 14–15, Heikkinen 2001b.

Fallstudier

Fallstudier har beskrivits som ett samlingsbegrepp för en grupp forskningsmetoder som har det gemensamt att man fokuserar på undersökningen eller studiet av en viss företeelse. Det är typiskt för fallstudier att forskaren producerar kunskaper om en händelse eller företeelse (eller om en liten grupp händelser och företeelser). Forskaren försöker få fram faktorer som inverkar på företeelsen i fråga. Man kan exempelvis studera hur en individ eller en liten grupp individer lär sig ett främmande språk. Man kan utnyttja fallstudiemetoden för att följa upp en surveyundersökning, göra den mer levande eller låta den vara en pilotundersökning som i sin tur ska göra det möjligt att få fram viktiga variabler som kan gagna den kommande undersökningen. (Bell 2000, 16). Se Merriam 1994, Bell 2000, 16–18, Saarela-Kinnunen & Eskola 2001.

Etnografisk metod

Den etnografiska formen av fältforskning utvecklades ursprungligen av de antropologer som i detalj ville studera ett helt samhälle eller en viss aspekt av ett samhälle, en kultur eller en grupp. De utvecklade en metodik som i allt väsentligt grundade sig på observation och en total eller partiell delaktighet eller integration i det samhälle de studerade. (Bell 2000, 18.) Ur detta angreppssätt har den s.k. etnometodologin utvecklats. Den används t.ex. i samtalsanalyser. Se Bell 2000, 18.

Experimentella metoder

Det är ganska lätt att planera experiment som rör mätbara företeelser. Man har exempelvis studerat hur lång tid det tar att förstå någon mening etc. Se Bell 2000, 20–21.

Narrativa undersökningar

På senare tid har man mer allmänt blivit intresserad av användning och tolkning av berättelser. Man använder alltså berättelser som informationskälla. Så är fallet ofta i lärar- och undervisningsforskningen. Se Bell 2000, 21–23, Heikkinen 2001a och Syrjälä 2001.

Surveyundersökningar

Surveyundersökning, urvalsundersökning, stickprovsundersökning är en undersökning med en statistisk teknik som innebär att man i stället för att göra en totalundersökning bara studerar en del av den. Den studerande delen väljs oftast genom någon form av slumpförfarande. (Nationalencyklopedin 19 1994, 111.) Bara en del av populationen undersöks, men slutsatserna blir giltiga för hela populationen. Syftet med en surveyundersökning är att skaffa fram information som kan analyseras för att få fram mönster och för att kunna göra jämförelser. En opinionsundersökning är ett typiskt exempel. Där ställer man samma frågor till ett visst antal individer som utgör ett urval av populationen. En population är den grupp eller den kategori individer som ska studeras med hjälp av en undersökning. Syftet med en opinionsundersökning är egentligen att täcka hela populationen, men de flesta surveyundersökningar har inte fullt så ambitiösa mål. I de flesta fall syftar en survey till att skaffa fram information om ett representativt urval av hela populationen. Utifrån det urvalet kan man sedan presentera resultaten som representativa för populationen i sin helhet. (Bell 2000, 19.)

Vi har tiotals pro gradu-avhandlingar som kan karakteriseras som surveyundersökningar. Materialet kan man då skaffa exempelvis med hjälp av enkäter och intervjuer.