31.01.2017

Mål

Projektet har två mål: att öka kunskapen om uttalsinlärning och -undervisning i Finland och att öka den fonetiska kunskapen om projektspråken. Projektet fokuserar på det svenska språket både som mål- och källspråk. Finska, engelska och ryska finns med som mål- eller källspråk till och från svenska. Eftersom projektets geografiska kontext är Finland, står det finlandssvenska uttalet i fokus. Vissa jämförande analyser med sverigesvenskt uttal kommer dock att göras, eftersom dessa är fonetiskt givande (Kuronen 2000; Kuronen & Leinonen 2000 och 2010).

Det svenska språket analyseras ur följande perspektiv:

  1. De flesta finnar och ett växande antal ryssar lär sig svenska. Vilka fonetiska problem möter de och hur kan deras inlärning effektiveras? Hur kan t.ex. ryska invandrares uttalsundervisning i S2-svenska utvecklas för att bidra till lyckad anpassning?
  2. Hurdana fonetiska problem möter finlandssvenska talare vid inlärning av engelska, ryska och finska? Hur kan deras inlärning av dessa språk göras möjligast effektiv?

De fyra projektspråken är de mest talade i Finland, studeras och undervisas mest som S2-språk i vårt utbildningssystem och bildar också lingvistiskt en intressant konstellation genom att tillhöra tre olika språkfamiljer; skillnaderna mellan språken är stora såväl prosodiskt som segmentellt. Vidare är språken olika vad gäller sambanden mellan ortografi och uttal: finska har en relativt grund ortografi (sambanden mellan bokstäver och ljud är ofta tydliga), engelska har en djup ortografi, medan svenska och ryska intar en mellanposition i detta kontinuum.

Språken är också sociolingvistiskt intressanta: finska och svenska är nationalspråk i Finland, engelska ”det tredje inhemska språket” (Leppänen et al. 2008) och ryska det största och alltmer växande minoritetsspråket (Finlands regering 2010). Språkens status skiljer sig åt dels geografiskt, dels beroende på användningskontexten. I synnerhet för den didaktiska delen av projektet är dessa skillnader intressanta.

Inom projektets två delområden – det fonetiska och det didaktiska – kommer följande aspekter att undersökas:

  1. I vilken utsträckning kan problemen vid inlärningen förklaras av fonologiska olikheter mellan S1 och S2? Vilka aspekter vid inlärningen är språkspecifika och vilka språkoberoende? Orsakar t.ex. svenskans kvantitet mindre problem för finska än för ryska inlärare? Har ryssar större svårigheter med svenskans vokalsystem än finnar?
  2. Kan man säga att vissa fonetiska mål är lätta, medan några andra mål är svåra? Är detta också språkspecifikt eller språkoberoende?
  3. Hur starka är den typ av gruppvisa förutsägelser som exemplifieras ovan? Det är väl känt att det förekommer individuell variation i inlärningsförmågan vad gäller uttalet (Bongaerts et al. 1999; Piske et al. 2001). På vilket sätt syns denna variation vid inlärning av projektspråken?
  4. Vilka aspekter av uttalet är viktiga ur lyssnarperspektiv? Vilka fonetiska drag uppfattas lätt som brytning av nativa lyssnare och ska därför betonas vid undervisningen?
  5. Vad ska den imitativa hör-gör-metoden kompletteras med för att undervisningen får bäst effekt? Vilken typ av lyssningsuppgifter är effektiva? Hur nyttiga är databaserade metoder som visuell feedback? Vilken typ av feedback ska läraren ge för att främja inlärningen?

Det didaktiska syftet är att skapa tillämpbar kunskap vid inlärning av projektspråken, men resultaten bör till viktiga delar vara applicerbara vid andraspråksinlärning generellt. Forskarna inom projektet har studerat tidigare också de didaktiska aspekterna vid undervisning av S2-uttal (Tergujeff, Ullakonoja & Dufva 2011; Tergujeff 2013).

Litteraturförteckning

Bongaerts, T., Mennen, S. & van der Slik, F. 1999. Authenticity of pronunciation in naturalistic second language acquisition: the case of very advanced late learners of Dutch as a second language. Studia Linguistica, 54/2. 298–308.
Finlands regering. 2010. Suomen neljäs raportti alueellisia kieliä tai vähemmistökieliä koskevan eurooppalaisen peruskirjan täytäntöönpanosta.
Kuronen, M. 2000. Vokaluttalets akustik i sverigesvenska, finlandssvenska och finska. Studia Philologica Jyväskyläensia 49 (diss.). University of Jyväskylä.
Kuronen, M. & Leinonen, K. 2000. Fonetiska skillnader mellan finlandssvenska och rikssvenska. L. Jönsson et al. (red.) Svenskans beskrivning 24. Linköpings universitet.
Kuronen, M. & Leinonen, K. 2010. Svenskt uttal för finskspråkiga – teori och övningar i finlandssvenskt och rikssvenskt uttal för finskspråkiga. Tampere: Tampereen yliopistopaino.
Leppänen, S., Nikula, T. & Kääntä, L. (eds.). 2008.  Kolmas kotimainen: Lähikuvia englannin käytöstä Suomessa. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.
Piske, T, & MacKay, I. & Flege, J. 2001. Factors affecting degree of foreign accent in an L2: A review. Journal of Phonetics (2001) 29. 191–215.
Tergujeff, E. 2013. The English pronunciation Teaching in Finland (diss.). Jyväskylä Studies in Humanities 207. Jyväskylä: University of Jyväskylä.
Tergujeff, E., Ullakonoja, R. & Dufva, H. 2011. Phonetics and Foreign Language Teaching in Finland. XXVI Fonetiikan päivät 2010 (eds. Werner & Kinnunen). Joensuu: UEF. 63–68.